Drygt 5 km senare

Naglar borde klippas, serum borde smörjas och kläder borde kläs på – men här ligger jag; utspridd och tankfull i min ovanligt eftersaknade breda säng! (Älskling, din säng är för liten!)

Har varit en underbar dag på jobbet och var alldeles lagom taggad för en go löprunda när jag kom hem. Allt för att fånga det sista av eftermiddagssolen! …och för att inviga mina nya medlemmar i Nike-samlingen! Hälsa mina nya svarta träningsshorts och vit-rosa träningsskor välkomna! De klarade definitivt testet. 😉

Ni som kanske följt med mig genom min utveckling vet att löpning aldrig riktigt har varit min grej. Belastningskänningar i knäna och i vaderna har gått om varandra och spökat, och fört med sig negativa associationer i min hjärna. Nej, löpning var ett big no-no förut, och dessutom dök aldrig riktigt intresset upp för det heller, vilket gjorde att rumpen allt för sällan åkte ut på joggingrundor. Men nu hörni, NU har jag upptäckt magin med sporttejp som gör att alla känningar i knäleder är som bortblåsta, och tillåter mig att lägga fokus på det viktiga – andning och placering av fötter!

Jag riktigt flög fram idag och var fast besluten att slå min rekordtid, men aldrig är det bekymmersfritt för min del; världens håll hade ett välplanerat besök i min högra del av magen och gjorde så ont att jag var tvugnen att stanna hela 3 ggr!! Känslan går att beskriva som om jag hade en fylld vattenballong som skvalpade omkring och stötte till kringliggande organ och orsakade på så vis smärta.
Hur kan jag bli av med den? var min första tanke, och blev svagt påmind av mina fotbollsårs hypotes om att krama en sten i handen = den kan vi ju kasta med en gång! Helkass!
Var lite för ivrig med uppvärmningen, vilket jag tror ligger bakom utbrottet. Better warm-up next time!

Allt som allt blev det idag 3,07 miles = ca. 4,939 km och jag är nöjd! Dags att sova och välkomna morgondagen, då blir det legday!

”Du kan slänga det!” – ”jag sa ha en trevlig dag…”

#1 Gjorde bort mig idag på Yoghurtbaren där kassören önskade mig en trevlig dag, och jag bad honom att slänga det… Jaja, tji fick han för att ha kommenterat F:s solbränna! Right, Frodo? 😉

Efter att ha checkat in snyggingarna som var på väg till sin studentbal (god damn, I’ve got some hot friends!) gick nästan våra ben, F:s och mina, som under autopilot fram till Yoghurtbarens dörrkarm! We just had to have that fro-yo!!

#2 I mitt liv hör det tillvanligheterna att utsättas för pinsamheter offentligt, och därför är vi inne på Awkward Moment II: jo, jag råkade ha små ärenden vid Linnéplatsen i förmiddags och tänkte, lets try this out – Nordic Wellness Linné-gym!
It was legday and I went for it hard! Efter att mina benövningar var avklarade kom jag på den briljanta idén att pumpa axlar (cuz its sooo fresh). På vingliga ben (milt sagt) släpade jag min kropp till den avdelningen med fria vikter. Gymmet var uppdelat i tre sektioner med alla tre i olika rum; kondition, maskiner, fria vikter. Dessa tre rummen, skiljer sig tydligen 20 cm i höjd från varandra… hur tror ni att mina ben reagerade på den hjärtattackschocken? I’ll tell ya, it wasn’t pretty..!
Som grädde på moset saknade killen i det rummet headset. Varför skulle det ha någon betydelse, undrar ni? Jo, jag är en sådan som låter. Eller kraxar? Hur som helst vittnade han nog inte bara mitt downfall utan fick nog även med min ljuvliga stämma. ”Aaahh!! Shiitttt!”.

När sådana saker händer, är det inte då bäst att skratta bort pinsamheten än att kväva den…? Vem tror ni körde klart sina repetitioner under mindre än 5 min? 😉 Someone ain’t dealing well with underlining pressure!

Till det stora hela har dagen varit alldeles fantastisk! Jag har mördat ben, axlar och på kvällen sprungit 3,5 kilometer. Nu mina vänner, ligger jag i sängen och är så bövelens nöjd med mig själv! Time to sleep!

Embrace yourself!

…and your own beauti!

Värmen utomhus har exploderat och Göteborgs invånare slänger vårjackorna på hyllan och dammar av de efterlängtade jeansshortsen. Alla välkomnar sommarvärmen med glädje och leenden, förutom de som fasar för att visa hud.
Samtidigt som de där jeansshortsen är en befrielse för vissa, finns det dem som avskyr tanken att visa sig offentligt i dem. Varför?

Av egna erfarenheter ligger det mycket skam i att flasha sina ben. Man känner sig osäker och uttittad. Jag har fått höra kommentarer som ”gravidlår”. Självklart fick denna kommentator däng, och om du läser detta, finner jag fortfarande tillfredställelse från minnesbilden av din smärtsamma min!
Men oavsett, kommentaren var onödig och elak. Jag finner ingen som helst sympati för dem som gör eller säger saker för att klanka ner på andra. Vad får ni ut av det?

Vi jämför oss själva med en idealbild. Hur den än kan se ut, kommer vi aldrig att uppnå den bilden av ”perfektion”. Vi är inte alla byggda på samma vis. Vissa får större mellanrum mellan låren, det så kallade ”tigh-gap”, men det beror på skelettuppbyggnaden, och vi borde inte ha det som utgångspunk på smal-skalan. Alla är alltså inte menade att se likadana ut. Vissa föds med mer hull än andra och istället för att välkomna orealistiska ideal borde vi lära oss att omfamna oss själva och den kropp vi föds i. Jag vet, tro mig, jag veeeet! Det är inte lätt! Speciellt inte för dem som råkar ha den kropp som samhället inte lägger fokus på.

Idag valde jag att ta på mig shorts och linne. Motvilligt gick jag till bussen, med en enda tanke: du är du, och du är bra!
Bara för att jag inte ser ut som tjejerna på H&M:s reklamblad, behöver jag dölja mig för det? Behöver jag må dåligt? Nej!

Igår var jag en stund i Slottskogen bland massvis av lättklädda människor i eftermiddagssolen. Såg alla ut som Victoria Secret Angels? Nej, inte ens i hästväg! Betyder det att dem inte var vackra? Att dem inte hade roligt och njöt av livet? Nej!

Därför, går jag med mina shorts idag och njuter jag med av värmen. Jag vågade ta avstånd från de normer som samhället ställer på oss, och även om en del av mig fortfarande vill ta fram min skyddsmantel vet jag att allting är på grund av min mentala osäkerhet. Och vilket botemedel fungerar bäst? Conquer your fears by facing them!

Aldrig att jag tänker leva i min osäkerhet i resten av mitt liv, och därför påbörjar jag min inre kamp nu.

Kom ihåg att erat värde baseras på eran personlighet och era handlingar, inte av erat utseende! ♡ Njut du med av solen – den är sällsynt i Sverige!

Dear Santa, All I want for Christmas is a personal trainer

Jag och min otroligt prestationshämmande hjärna… No matter what I tempt to do, it never goes the way I planned it. Speciellt så är det med det här. Detta. Skrivandet! Jag vet ju vad jag vill skriva, ändå blir det till en riktig dynga. ”Heeeeej bloggen! Ligger i sägen och chillar lite väntar på att mitt favoritprogram ska börja på tv inte gjort så mycket idag ska nog sova nu puss hahj <333"

Tål inte fjortisstuket. Hellooo, här har vi en person som ska föreställa vuxen och myndig men som ständigt faller tillbaka till fjortisspåret. Vem är intresserad av att läsa om personligetskriser egentligen?

Börjar alltid inläggen med vad jag sysslar med. Who wants to know that I’m laying in bed, dessutom är ju inte det centralpunkten i inlägget. Cut to the chase liksom, slut med tråkiga jävla meningslösa inledningar. Pang på sak i fortsättningen!

Och eftersom vi måste gå efter att leva som vi lär antar jag att det är dags att sjunga på refrängen.

Idag, plötsligt händer det liksom, Jennie har en träningsbuddy av det andra könet med sig på, hör och häpna, ett bodypump-pass! Woohio! Efter att ha medverkat tisdagskvällen förra veckan på ett metcom-pass (am I saying it right?) med denna vän hade jag en till godo —> Bodypump it was!
Som utmaning tog vi i hand på att han skulle ta dubbelt så mycket vikt än mig i alla moment för att riktigt få känna på passet. And damn!! Den pojken fanns det inte bara luft i. Det ska då gudarna veta! 40 kg i squat nonstop. I’m impressed!

För mig blev det också allt annat än lätt då jag var dum nog att köra Bodypump två dagar i rad. Om jag var öm? Oh ja! Om det var kul? Oh ja!

I morgon blir det gym efter skolan och jag är helt lost i min planering. Ett splittat schema blir verkligen uppfuckat efter ett genomfört bp-pass. Det finns ju inte en del av kroppen som inte är sore dagen efter liksom. Får gå efter min kroppsliga kompass och köra det jag känner för. Denna veckan har jag ju även två extra dagar då helgen inte faller bort för arbete. (Om inte barnpassning går att stämpla som arbete?)

Persistence supersedes talent, genetics and luck. There can be no true success without it.

Idag är det en bra dag. Från att ha somnat med en extrem kroppsångest vaknade jag i morse upp på rätt sida med bättre tankebanor. Klev ur sängen kl. 8 för att ha tid på mig innan skolan för att finslipa dagens historiainlämning, and damn, jag fick rätt mycket gjort! Some extra credit to me!

Snart tar dagens första lektion slut och då är det dags för mig att slå ihjäl en timmas rast på gymmet. Idag blir det fokus på axlar och triceps. Mina svagaste muskelgrupper, men några av de snyggaste musklerna på en vältränad kropp! (Jag refererar till axlarna såklart!)

I måndags började jag på min ”30-days No Sugar Challenge” och den slutar strax efter Halloween-helgen. My typical luck! Vi får se, bra uppförande belönas, eller hur? 😉 Trick or cheat!

Morgonstund har guld i mun.

Godmorgon! Har precis avnjutit en frukostflingskål och sitter och smuttar på mitt te. Sköna morgnar som denna, när man för en gångs skull kan äta i lugn och ro utan att behöva blicka på klockan var tredje sekund.
Om en timma går min buss som ska ta mig till träningen. Bokade ett pass bodypump innan skolan, som kändes väldigt ambitiöst av mig, möjligtvis liite för ambitiöst när klockan ringde i morse. Men ska jag klaga? Nej. Ser fram emot att terra min kropp lite. 🙂

Senare idag ska jag möta min lilla grodvän, om hon nu kan få styr på sina känslor. Haha, sometimes its hard being so much alike. ”Bestäm du”, ”spelar ingen roll för mig”. I’m sure we will figured it out! 😉

Nä, dags att förbereda mig för världen. Cya.

Always on my membrane.

”I can taste it, taste the blue sky. We’re the center of the universe.”

Det var längesen sist, eller hur? Jag har varit lite tvär och trist = massive destruction for my blog.
Det har hänt en massa skit sen förra uppdateringen, and frankly, I don’t feel like filling in for ya. Tyvärr. (ser ni? Bitterfittan är tillbaka! …typ tre rader in på blogginlägget… *suck*)

Ligger i sängen efter en 3,18 km löprunda + 1-2 km promenad och känner mig alldeles… För jävla nöjd. Jag fick mig ett råkick idag och jag är glad över att jag tog till vara på motivationen! Nu gäller det bara att behålla den också. Har bokat träning innan skolan i morgon med en timmas Bodypump innan helgens jobbtimmar. Ni kan vara lugna, ni som tänker ”shiiiiiit vilken hurtig människa?!”, för jag börjar klockan 12:40 på fredagar. Ingen större uppoffring av min skönhetssömn vill säga! 😉

Kom hem vid halv sex ungefär och bestämde mig på vägen hem att fan, varför sitter jag och är ångerfull över ännu en vilodag? I’ve got nature! Träningsskorna åkte på och en halvtimma senare (och ett antal glas vatten) var jag utanför dörren redo för en comeback efter två veckors förkylning. Tänkte att istället för att promenera den första kilometern kunde jag lika gärna värma upp innan.

Dagens Uppvärmning: ca. 4 min
* jog in place – 30 sek
* jumping jacks – 30 sek
* knee ups – 30 sek
* Butt kickers – 30 sek
* mountain climber pulls – 30 sek
* step ups -30 sek
* pile squat hops – 30 sek
* ski hops – 30 sek

Löpningen gick förvånansvärt bra faktiskt. Inga känningar i benhinnorna eller i knäna. Well at least not any major… Kände inte att det var någon större fara. Jag slog rekordet på ”fastest mile run” med tiden 09:11. Säger mig egentligen ingenting, but hey? Progress, right? 😉 Med tanke på att det var en evighet sedan jag sprang kan jag inte känna mig annat än nöjd. Visst, jag hade egentligen satsat på att springa hela vägen hem men kände att det räckte efter att ha kommit fram till vägen igen från slingan. Är det någonting jag har svårt för är det att springa på vägen liksom. Asfalt = sjuuukt dåligt underlag. Långa sträckor som tråkar ut mig vilket gör att prestationen blir sämre. Näe, jag får öva mig fram. Tänkte tanken ”varför gör jag det här ens? Jag hatar att springa!” but I kept going. Försöka koppla bort hjärnan liksom och njuta av naturen. För det gör jag egentligen, bara att jag gör det flåsandes och, sometimes, skrikandes. Hahah, ja, typ pepprop som … näääää, det tänker jag inte avslöja faktiskt. An other time perhaps!

Försöker komma på någonting som ska hålla mig motiverad. En utmaning, ett vadslag, ett mål, like.. ANYTHING! Jag ligger faktiskt inne med idéer inom alla de förslagen. Måste bara finslipa på detaljerna. You know, ha en bra plan, ett upplägg liksom. Kommer att uppdatera er när jag samlat tankarna (och förståndet). Så länge fokuserar jag på att ta åt mig all endorfin från dagens hurtighet under sista avsnittet av Pretty Little Liars, säsong 2.

One day when my light is glowing I’ll be in my castle golden.

Etiketter

5:2 dieten

Tisdag förmiddag och första halvfastedagen är över! Halleluja! Åt mina femhundra kalorier under dagen and nothing else. På jobbet var det ingen större fara, hungern var inte något problem. Värre var det när jag kom hem och hjärnan insåg att shit, I’M STARVING!! jag blev så sjukt hungrig på mindre än fem minuter, magen kurrade ljudligt och riktigt röt åt mig att mata den. Problemet var bara att jag var sugen på allt vi hade hemma! Slutade med att jag gjorde en omelett på 202 kcal vars recept jag hittade här.
Som vanligt fattades ingredienser, babyspenat och sambal oelek, som jag ersatte med andra kryddor och dill.
Det var huuuur gott som helst! Vitlök och dill kändes som en udda kombination men visade sig vara ack så gott! 🙂 (Eller skulle allt varit gott i mitt tillstånd? Hm..)

Nu sitter jag på pendeln med en 90 kaloriers banan and not giving a flying fuck! Vadå räkna kalorier? 😉
(Missförstå mig rätt; 90 kcal från en banan är ju bättre än 90 kcal från tex choklad. Jag lever alltså inte rövare bara för att det inte är halvfastedag.)
Kan ju säga att det var detta som gav mig styrkan igår; vetskapen att jag kunde äta normalt idag.

Frukost:
250 g lättkvarg med en kork FunLight
= ca 140 kcal

Lunch:
1 port potatis och purjolökssoppa
= 120 kcal

Middag:
Omelett med skinka, dill och vitlök
= 202

= 462 kcal

140 calories done – 360 to go.

Etiketter

5:2 dieten

Hello! Min 5:2 diet har sedan timvisaren passerat midnatt startat! Jag är lite nervös för hur detta kommer arta sig på jobbet, men med positiv tankeställning ska det nog gå vägen.

Till frukost åt jag 250 g lättkvarg med en kork Fun Light i = 137,5 kcal (avrundar till 140)

Trying to push away my doubts.

Ändrade planer. Dubbelpassen är avbokade och jag sitter på pendeln – hello work! Hoppar in för en kollega idag eftersom hon bad snällt. 😉

Too bad tho, jag som hade sett fram emot att gå på Core-passet. Är det något bra? Som CXWORX kanske? Hm.

Det innebär att en träningsvecka är avklarad;
Måndag: Bodypump
Tisdag: X-Challenge
Onsdag: vila
Torsdag: Army Training
Fredag: jobb/vila
Lördag: Indoor Walking
Söndag: jobb/vila

I morgon är min första halvfastedag, startskottet för en månads 5:2 diet. Det ska bli spännande… Speciellt med tanke på att jag är vrålhungrig nu och lunchen är flera timmar bort. Men det blir nog bra, om inte annat får jag en större personlighetsinsikt.